Svamputflykt med Friluftsfrämjandet

Svamputflykten

Guiden Rickard förevisar sällsynt ticka.

Igår var vi ute hela familjen på svamputflykt i Visättra, Huddinge. Vår ciceron i naturreservatet var Rickard från Friluftsfrämjandet och vi var en rätt stor grupp som satte av ut i skogen med korgarna i högsta hugg. Som tur var, visade det sig att tillgången på svamp var rätt riklig. Rickard satsade på att lära oss matsvampar som inte är de allra vanligaste, vilket också hängde ihop med att där inte fanns några gula kantareller och sopparna var inte i sin bästa form heller. Vi fick även information om hur man urskiljer vissa giftiga svampar, samt lite mer allmän svampinformation.

Information om svamparna hämtade vi på den här färden dels från vår guide, dels från Android-appen Svampguiden. Boken på bilden, Cortins svampbok, är lite för gammal i sammanhanget då man bör ha en modern bok med bra färger, men är samtidigt en riktig gammal klassiker i svampkretsar har vi fått höra. Guiden rekommenderade däremot boken Nya svampboken av Holmberg/Marklund. 

Svamparna
Vi hittade ganska bra med svamp för att vara en i en skock på 30 personer som strömmade genom skogen. Här syns korgen med vårt rov:

Till höger finns svamparna vi hittade.

Översta raden: Till vänster ligger rimskivlingarna [Rozites caperatus]. De känns igen på sin ofta lite toppiga hatt som är ljus ("rimfrostig") i mitten. Bredvid till höger ligger de fjälliga taggsvamparna [Sarcodon imbricatus].

Första mittraden: Till vänster ligger de vårtiga röksvamparna [Lycoperdon perlatum]. De känns igen på sina små kulor eller vårtor på ytan som ramlar av när man gnuggar dem. Om de ska vara ätliga ska de vara vita inuti när man skär igenom dem. Bredvid till höger ligger de bleka taggsvamparna [Hydnum repandum]. Precis ovanför under de fjälliga taggsvamparna kan man se en liten strävsopp också.

Andra mittraden: Till vänster ligger rödgula trumpetsvampar [Cantharellus lutescens]. Bredvid dessa en hög med trattkantareller [Cantharellus tubaeformis]. De båda arterna är väldigt lika men kan åtskiljas framförallt genom att trumpetsvamparna har en betydligt mer orange fot.

Nedersta raden: Till vänster ligger citrongul slemskivling [Gomphidius glutinosus]. Dess främsta kännetecken är den bruna, slemmiga hatten men framförallt att nedre foten är citrongul (!). Dra av slemhinnan när du plockar den. Bredvid denna en svart trumpetsvamp [Craterellus cornucopioides]. Längst till höger ligger fårtickor [Albatrellus ovinus]. De är asymmetriska och har en nästan slät undersida med små, små porer.




Separat bild, plastlåda: Lådan är fylld med blodriskor, förmodligen granblodriskor [Gomphidius glutinosus]. Man skiljer riskor från övriga skivlingar genom att de "blöder" saft när man bryter av hatten. De har ofta också ringar på hatten (det är nog inte unikt dock). Blodriskorna går i orange men hattarna skimrar även i grönt och dess saft är morotsfärgad.




Tillredning
Jag stekte alla svamparna på relativt låg värme i torr stekpanna. Ibland tillsatte jag lite vatten för att hjälpa svamparna att släppa ifrån sig sin vätska. När den mesta vätskan först utsöndrats och sedan evaporerat var de klara.

Stekt svamp på tallrik 1:

Överst: Svart trumpetsvamp (mkt god), rimskivling (ok)
Mitten: Rödgul trumpetsvamp (god), blek taggsvamp (god)
Nederst: Trattkantareller (god), citrongul slemskivling (god)

Stekt svamp på tallrik 2:

Överst: Vårtig röksvamp (nja), taggig fjällskivling (inte god)
Nederst: Fårticka (god), blodriska (ok)

Vi testade alla svamparna för sig men sedan blandade vi ihop dem och frös in dem mixade.

Slutsatsen är att vi inte behöver ödsla tid på fjällig taggsvamp eller vårtig röksvamp i framtiden. Dessutom försöka plocka oangripna exemplar av blodriska, flera av våra svampar var lite väl angripna, kanske av svampfluga. Inte så fräscht.