Det var sådana här bröd han hade fantiserat om när vi prövade surdegsbakning för första gången för 1,5 år sen, men då gick det inte speciellt bra. Vi var nybörjare och försökte på en gång få fina bröd med skorpa och stora hål i, men det lyckades inte. Man brukar behöva krypa och gå innan man kan springa, så det var inte helt förvånande att drömbröden uteblev. Nu så här i efterhand, med en hel del brödbak under bältet, kan vi nog säga att surdegen vi hade då förmodligen var lite för butter och inte tillräckligt potent.
Nu däremot bor en surdeg av ädlare sort i vårt kök - vi en avknoppning av en 3-årig italiensk vetesur som nyligen fraktats till Sverige med en kollega till M! Vi har också fått en viss känsla för hur den ska matas och hittils trivs den som fisken i vattnet, eller snarare surdegen i burken.
Brödet, då; receptet är Sturebylevain från Martins bok och vi följde det till punkt och pricka. Degen var kletig men jäste i 4 timmar och reste sig efter varje vikning.Resultatet syns nedan. Notera hålen! Smaken var lite salt och sur som kan kan förvänta sig, det smakade gott. Kanske kunde det varit lite mörkare och hårdare skorpa men vi hade en liten isolycka i början av gräddningen och fick bara in en isbit i ugnen.
The sky is the limit efter det här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar