Gnocchi med ädelostsås, samt tiramisù

Recept: Tiramisù

I lördags åkte vi hem till några goda vänner som precis fått barn och lagade en italiensk middag full med saker som åtminstone ena hälften inte fått äta på ett tag... Det blev så att herrarna hamnade i köket medan damerna underhöll de små liven i vardagsrummet, men jag hade stått för idén och halva planeringen även om utförandet lejdes bort.

Antipasti
Som förrätt tillverkades en antipastitallrik med både fulmozzarella (Willys billigaste) samt en finmozzarella (buffel, Willys dyraste). Det är helt klart stor skillnad på dem, buffelmozzarellan är grynigare, mjukare och krämigare medan den billiga komozzarellan har mer stuts, bokstavligare. Lite mer gummi liksom. Förutom mozzarellan hade vi basilika, tomat, fänkålssalami och oliver. Till det fick vi bubblig cava, mkt trevligt!

Gnocchi
Det var första gången vi gjorde gnocchi. M hade gjort potatis-mjöldegen hemma men den visade sig vara lite mjuk när den kavlades ut. Bitarna blev sen kanske lite väl stora, lite mer som dumplings... Fast de flöt lydigt, som gnocchi ska när de är färdigkokade, och smaken var god. Nästa gång skulle jag göra degen hårdare och skära gnocchisarna i mindre bitar. Såsen till blev god, väldigt enkel: fräst vitlök, grädde, grönmögelost (St Agur) och lufttorkad skinka. Kunde ha fått vara lite mer sås bara!

Tips för resterna
Det blev lite gnocchi över. Den åt vi några dagar senare, gratinerad med en tomatsås och fetaost.

Tiramisù
Tiramisùn blev god, men jag har svårt att äta stora bitar, det är mäktigt. Här är receptet, från vår vän Andrea Molinari:

Tiramisù

Ingredienser:

• 4 ägg (ekologiska eller från frigående höns)
• socker, 1 till 2 msk per ägg (vill du ha krämen sötare så räknar du 2msk, annars bara 1msk. Vill du använda flera ärr så behåller du samma proportion)
• lite vanjlinsocker, 1/2 tsk.
• 2st förpackningar Vincenzi kakor "savoiardi" (orange förpackning), alt. tårtbotten eller egen sockerkaka.
• 2st Mascarpone ost (är den en ost egentligen...?)
• 1 till 2 koppar bryggkaffe, stark, och med en msk socker i.
• ev. Rum eller Cognac som du ska blanda i kaffet, om du gillar det...

Gör så här:

1. Vispa äggulorna med socker och vanjlinsocker tills det blir poröst och ljusgult. Blanda in mascarpone och vispa ordentligt så att smeten blir homogen. Äggvitorna ska du vispa separat tills de blir väldigt fasta. När du är nöjd med resultaten så blandar du försiktigt äggvitorna med smeten, använd gärna en sked eller en slickepott. Hur mycket äggvitorna du använder... det är du som bestämmer ;-) Ibland använder jag allting, ibland bara hälften, det beror på hur luftig du vill ha krämen.När du är klar, stoppa krämen (täckt med plast eller lock) i kylskåpet medan du förbereder resten...
2. Brygg kaffet och när det är klart häll det i en djup tallrik tillsammans med socker (ung 1msk). Ta en form (det spelar ingen roll vilket material...) och lägg kakorna (eller tårtbotten) i. Kolla att sockert i kaffet har smält.. nu kan du hälla kaffet på kakorna med hjälp av en matsked. Jag brukar inte blöta så mkt det första lagret av kakor på så sätt behåller de lite... "tuggmotstånd" och går inte sönder så lätt..
3. Ta fram bunken ur kylen och täck det första lagret med lite kräm, fortsätt så här med ett lager blöta kakor och ett lager kräm. Glöm inte att spara lite extra kräm till toppen!!!
4. Du kan toppa allting med kakaopulver. Men här finns två skolor... Du kan hälla kakao nu och sen låta Tiramisùn vila en natt eller du låter först tiramisu vila och sen, precis innan du serverar den, så häller du kakao. I den senaste versionen ser tiramisun än "fräschare" ut ;-)
5. Det som är viktigt i alla fall är att tiramisù måste vila en natt eller minst 5 timmar i kylen, annars blir det bara en sås...

Den färdiga produkten, god men fotad en dag i efterhand ser den kanske lite mindre aptitlig ut..

Kikärtsgryta med grillad paprika

I fredags lagade jag kikärtsgrytan som jag förvarnade om i förra inlägget. Den blev så otroligt god att jag lägger upp receptet här! Ursprunget till grytan finns på bloggen Matlyckan.

Ingredienser:
400 g paprika (eller färdig grillad på burk)
2-3 msk olivolja
2 gula lökar
2 burkar kikärter
1/2 msk spiskummin
1/2 tsk gurkmeja
2 tsk paprikapulver
20-30 blad färsk mynta (eller 1 tsk torkad)
1 krm chiliflingor (eller färsk chili)
1 burk körsbärstomater
2 dl vatten
1 buljongtärning


Instruktion, i korthet:
Först, grilla paprikan och dra bort så mycket av skinnet som möjligt. Man kan också köpa inlagd grillad paprika, den smakar lite ättika/metall tycker jag men funkar bra ändå. Jag använde det till den här första gången.

Fräs löken i olja, tillsätt sedan kryddor och fräs lite till. Jag använde färsk habanero istf chiliflingor och hade dessutom i vitlök. Addera avsköljda kikärtor, tomater, paprika, vatten och buljong, låt koka ihop ca 15 min. 

Serveringsförslag:

• Med ris och sallad eller
• I portionsskålar med ett gott bröd till

För ett piffigare resultat, spara några myntablad samt grillad paprika. Mixa paprikan till en röra som man kan skeda på grytan tillsammans med några myntablad. 

Slumpmässiga matfunderingar

En dryg vecka utan vitlök hemma, det kändes väldigt konstigt. Jag kände mig liksom lite naken när jag upptäckte det, fast det gick bra ändå. Närbutiken är inte så långt borta...

Köpte mynta idag. 30 spänn för en rätt tanig planta?!! M påstår att det är tillgång/efterfrågan som styr priset, men varför är just mynta den dyraste kryddan? Knappast för att svenska folket går man ur huse för att köpa mynta hela tiden. Måste vara något med odlingen... eller så tänker de att folk blir desperata efter sina mojitos och kan casha upp hur mycket som helst. Vore kul om man fick reda på hur det ligger till.

En annan fundering är varför mina sallader alltid blir likadana. Variationen är minimal, även när jag försöker anstränga mig. Sen läser jag salladsrecept i tidningar och på nätet och blir avundsjuk för att de ser så goda och annorlunda ut. Mina sallader blir iofs goda men lite tråkigt att de följer samma mönster hela tiden. En standardsallad à la A-K: romansallad, gurka, tomat, rödlök, bönor och ev: valnötter, något mer protein, soltorkade tomater och/eller oliver. Kan alltid skylla på den andra hälften antar jag. 

Nu är helgens mat planerad. Det blir italiensk afton på lördag! Mycket spännande, vi ska laga gnocchi med ädelostsås och en tiramisù. Jag har inte gjort något tidigare och ser fram emot det hela. Kanske man ska hitta på någon antipasti också?

Imorgon däremot ska jag göra en betydligt kärvare rätt till lunch, en kikärtsgryta med krossade tomater, grillad paprika och mynta (därav min klagan, men torkad mynta och färsk mynta är rätt långt ifrån varandra). Valet var avhängigt av två saker; mitt lunchsällskaps diet (ingen vit mat whatsoever) samt överflödet av grillad paprika på glasburk i kylen.

Jag återkommer om resultaten...

Räksmörgås på Alla hjärtans dag

Vi firade alla hjärtans dag tillsammans med farsgubben och slog på stort med räkmackor och efterrätt från Erssons i Sickla. Deras räksmörgås är gudabenådad; för 150 riksdaler får man en gigantisk portion med handskalade, spänstiga räkor på en bädd av mörkt bröd, majonnäs samt lite sallad. Alltid en njutning och denna gång dessutom ackompanjerad av champagnen Saint Gall, Premier Cru. Oh la la.

Till efterrätt åt vi pannacotta med pistagesmak/passionssmak. Jag föredrog passionssmaken då pistagepannacottan blev lite tung efter ett tag, men den var grymt god och M lyckades äta upp sin stora portion mot min lilla.

Här nedan kan ni se härligheten... och just det, till fördrink blandade jag en lingonkir på champagne och lingonpuré. Kanske var jag lite restriktiv med purén eftersom jag knappt kunde känna smaken. Men gott blev det! Fadern försattes i extas och kommer nu att kräva räkmacka fler gånger framöver, hehe.

Franskt II: Lyckad Levain

Vårt första lyckade levainbröd skapades idag, den 6:e februari 2011! M gjorde större delen av arbetet och kunde känna sig nöjd med rätta.

Det var sådana här bröd han hade fantiserat om när vi prövade surdegsbakning för första gången för 1,5 år sen, men då gick det inte speciellt bra. Vi var nybörjare och försökte på en gång få fina bröd med skorpa och stora hål i, men det lyckades inte. Man brukar behöva krypa och gå innan man kan springa, så det var inte helt förvånande att drömbröden uteblev. Nu så här i efterhand, med en hel del brödbak under bältet, kan vi nog säga att surdegen vi hade då förmodligen var lite för butter och inte tillräckligt potent.

Nu däremot bor en surdeg av ädlare sort i vårt kök - vi en avknoppning av en 3-årig italiensk vetesur som nyligen fraktats till Sverige med en kollega till M! Vi har också fått en viss känsla för hur den ska matas och hittils trivs den som fisken i vattnet, eller snarare surdegen i burken.

Brödet, då; receptet är Sturebylevain från Martins bok och vi följde det till punkt och pricka. Degen var kletig men jäste i 4 timmar och reste sig efter varje vikning.Resultatet syns nedan. Notera hålen! Smaken var lite salt och sur som kan kan förvänta sig, det smakade gott. Kanske kunde det varit lite mörkare och hårdare skorpa men vi hade en liten isolycka i början av gräddningen och fick bara in en isbit i ugnen.

The sky is the limit efter det här...

Franskt I: Macaronger

I fredags var jag inne i stan för att hämta ut ett pass till lilla hjärtat och då passade jag på att besöka Petit France, kaféet som vann årets Gulddrake i DN. Därinne såg allt väldigt smaskigt ut (men barnvagnen får man lämna utanför, stället är inte så stort) och jag kom ut med en tonfiskmacka, en rågsurbaguette samt 4 macaronger, allt detta för drygt 200 riksdaler. Smakar det så kostar det! 

En påse med 4 st macaronger

På lördagen avnjöt vi macarongerna till eftermiddagsfikat. De verkar vara lite i ropet i hufvudstaden och vi var lite nyfikna på hur de smakade. Som synes på bilden så är det små kakor av lite marängliknande karaktär med en kräm emellan, oftast i samma färg som själva kakan och påminnande om smaken. Den svarta macarongen är t.ex. lakrits-och-kola.


Lakritsmacarongen var väldigt god, medan den lila skogsbärsmacarongen inte var lika speciell. Det stod i den medföljande minibroschyren att bagaren och hans mamma gjorde perfekta macaronger (!) och att det är jättesvårt. Lite oklart varför, och jag fattar inte heller varför man måste ha en stenugn, men ok. Jag kan tänka mig att äta macaronger igen men det är inget som jag kommer ligga vaken och längta till på natten direkt. Inte heller känner jag någon drift att reproducera dem hemma.

Super(nyttig) onsdag med spenatomelett

Middagen kan nog klassas som en extremt lågkalorimässig och nyttig måltid. Den bestod av:

• omelett
• tonfiskröra
• sallad

Omeletten gjordes på tre äggvitor och en äggula och fylldes med stekta morotsslantar och lite upptinad hackad spenat. Till den hade jag gjort en röra med tonfisk, rödlök samt kapris, samt en sallad med rödlök, selleri och gurka. Tonfiskröran var god och passade bra till omeletten, man får dock inte glömma peppar-salt-olivolja. Rödlöken i sellerisalladen kändes överflödig!

För den hälsomässigt intresserade så innehåller äggula rätt mycket energi (och därmed kalorier) och därför begränsade jag dem i omeletten. Tonfisk är mättande protein med förhållandevis lågt energiinnehåll, sen är det ju inte alla som gillar det i och för sig. Plus att det verkar börja bli moraliskt dåligt att köpa. Det är svårt det där.